Jag och Mira har haft en lugn och skön morgon, vi sov till 0830 sedan gick vi upp och gjorde iordning frukost. Mira satt i sin stol och åt en macka och jag tog fram laptopen och kollade lite bloggare som jag brukar göra varje morgon. Jag följer en blogg om en cancersjuk mamma som gick i gymnasiet samtidigt som mig och jag har liksom fastnat i hennes öde, jag kollar hennes blogg flera gånger om dagen och jag har henne i tankarna varje dag. I dag fick jag en chock när jag läste bland hennes kommentarer, det var så overkligt och tårar började rinna. Hon hade somnat in, en dotter har nu mist sin mamma. Det verkar ha gått fort mot slutet men efter hennes senaste inlägg så kunde man läsa mellan raderna att slutet nu var nära. Det är så ofattbart.. jag känner så för hennes familj.

Om ni vill följa hennes ärliga och starka blogg så är adressen här http://cathrinegardlund.blogspot.se

Du var en riktig kämpe.

Jag lovade min frisör att jag aldrig skulle färga håret själv efter min förra hårkatastrof men nu sitter jag här med färg i håret igen. Jag är nervös över gula toner, jag hatar verkligen gula toner.. Finns nog inge fulare. 

Lillhjärtat sover och jag ska göra mig ordning sedan åker vi nog till stan och överaskar Micke med lunch sedan måste jag köpa lite nya kläder till Mira. Gud vad hon växer, nästan allt är för litet nu..

Det är härligt att vara på fötter igen.

I Lördags var jag och älsklingen med och sålde lite skräp på loppis, vi samlade ihop lite saker som vi hade och det blev faktiskt bra med pengar. Saker som vi garanterat hade slängt annars liksom.. Slumpade iväg väskor, barngrejer, kläder, prydnader, klockor, sjalar, tavlor mm.

Det var min vän Helene som hade fixat loppisen och det kommer snart att bli fler loppisar så hör av er till mig om ni är sugen på att sälja lite skräp så meddelar jag henne det.

Och det kommer bloggen också göra såklart. Jag är tillbaka på fötterna igen och jag kommer att få ett fint avslut på denna sommar, det vet jag. 

Jag kunde inte vara lyckligare lottad eftersom jag har världens finaste familj.

Nu lyser ängarna av sommarns alla blommor. Nu surrar bin, och fåglar sjunger överallt. Nu stryker vinden genom trädens höga kronor men i min trädgård är det visset, mörkt och kallt. Här är det risigt och förvuxet, fult och snårigt och lika hopplöst trist och grått som i mitt bröst. Därute doftar det av sommarns alla dofter. Där är det sommar, men här inne är det höst.

Jag har bara inte prioriterat bloggen av olika anledningar som jag inte vill gå in på. Jag ska bättra mig nu, fro.m imorgon så bloggar jag på som vanligt.

På återssende.

Ursch, känner mig som världens sämsta mamma nu.. Jag har varit sjuk sedan i Söndags, orken finns liksom inte och jag sitter (läs ligger) bara i soffan och försöker bli frisk. Mira har inget överseende med att mamma är sjuk utan har kryper runt och ska utforska hela huset och då helst vad som finns på bord och hyllor. Nu sover hon och jag skulle ha städat undan här och tagit en dusch men istället sitter (läs ligger) jag här och glor på tvn..

Måste ta mig i kragen nu. Bruka allvar.