Lunchdejt med pappa på Lasses. Jag fick äta pannkaka helt själv, smaskigt.

Det känns som att jag inte räcker till. Mira är mer eller mindre i en galen period just nu, hon ska utforska allt och då gärna dra ner allt från bord, hyllor mm. All vaken tid tillsammans med henne handlar om att passa, släpper jag henne en sekund så kan något hända. Detta tar såklart väldigt mycket tid och mina hundar hamnar i skymundan. 

Jag älskar ju Charls och Chanel och jag har alltid sagt innan jag fick egna barn att dom är mina barn. Jag älskar dom precis lika mycket som en mor älskar sitt barn. Där hade jag fel, väldigt fel. Der går liksom inte ens att jämföra dom känslorna för dom är på ett helt annat plan. Många tar bort sina hundar innan bebisen kommer till världen men det skulle jag aldrig kunna göra, dom måste ju få en chans. Funkar det inte är det en sak, men jag har tagit på mig två liv och därför kan jag bara inte ta bort dom för att vi beslutade att skaffa ett barn. Det är inte deras fel.

Nu gäller det bara att försöka hitta tid att vara med dom. Jag ser att dom ibland är lite nera, speciellt på tiken. När vi har nattat Mira vid 2100 så kommer hon fram och är glad och vill mysa. Då vet hon att det är hennes tur. Jag vill inte att dom ska känna sig bortvald men det är väldigt svårt att finna tiden ibland.

Jag hoppas att det bli bättre när Mira blir lite äldre för jag vill att mina små hjärtan ska ha det bra och framför allt må bra.

Jag och tiken.