Jag och älsklingen var på bio ikväll och tittade på Tre citroner gula, en bra feel good film som jag kan rekomendera.

Ja precis..Som rubriken lyder. I går kväll så funderade jag på det och kom på att vänner som aldrig ger någonting tillbaka i form av genuint intresse om hur jag mår och hur mitt liv ter sig, det enda man pratar om är MEMEME när man ses och jag får sitta och leka hobbypsykolog, vilket jag gärna gör med det skulle vara trevligt om jag också skulle få prata av mig någongång. Jag säger inte att jag är världens bästa vän, många tycker att jag suger på att svara i mobilen t.ex men jag frågar alltid hur personen mår och om det finns någon som jag kan göra för henne/honom. 

Sedan att dessa personer inte ens grattar mig på den största dagen i mitt liv, dvs när Miran föddes gör det ganska lätt att gå vidare i livet. Även om man i detta tillfälle inte pratar med varandra kan man kanske vara lite storsint och ialf skicka iväg ett grattis sms. Det var inte min födelsedag lr namnsdag utan det var den dagen jag fick mitt första barn och om vi nu känner varndra så pass bra så bör ni veta att det var den största dagen i mitt liv.

Det är sorgligt hur livet blir ibland för jag tycker verkligen om dessa människor, dom är inga dåliga människor utan tvärtom.

Jag önskar er allt gott.

Nu ska jag och lillan ut på en lååång promis.