Sitter just nu i min ensamhet och tittar på filmen om Ann Nicole Smiths liv.

Ann Nocole Smith såg ju alla som själva definitionen av en blåst, stor bystad blondin som blåser gamla gubbar på pengar - En golddigger helt enkelt, men när jag tittar på den här filmen om hennes liv så får jag en helt annan bild utav henne.

Hon låtsades vara något hon inte var, och helt ärligt - Vilka av oss gör inte det?Jag gör det. Jag gömmer mig bakom en vägg för att jag i själva verket inte vågar vissa den riktiga sidan utav mig själv. Bakom smink, hår och kläder är det lätt att trolla bort sin dåliga självkänsla och bli en kvinna med mycket skinn på näsen.. Skinn som egentligen aldrig har funnits där på riktigt..

Vi väljer alla våra identiteter. Vi väljer den väg som ser enklast och rakast ut. Den som utåt får oss att se starka och välmående ut. Vi tar alltid genvägen och sopar oss själva under en matta tills vi en dag inte känner igen oss i spegeln längre.

Det har varit en jobbig dag på jobbet så det är därför jag är aningen deppig .. Jag känner mig bara så himla besviken men i morgon är det en ny dag och då är allting glömt.-