Hola!

Eftersom Mira har gått upp lite i vikt nu så får vi permis tills på Måndag. Så skönt att hon har börjat gått upp sakta med säkert, jag vill ju ha en normal vardag nu där jag slipper oroa mig över hennes välmående. I dag på BB fick jag denna kommentar " Det blir ju människor av dom som får ersättning också även fast det känns som ett misslyckande att inte lyckas med amningen". Den kommentaren plus tonen på hennes röst gjorde mig ledsen. Vad fan ska jag göra? Jag kan ju inte rå för att mina bröst inte räcker till. Jag tyckte att det i början kändes helt okej att ge henne ersättningen men nu efter att ha hört alla möjliga kommentarer så känns det som ett misslyckande..

Idag efter BB var jag en sväng på stan med Evelina Sara och Mira. Sara var ju med mig på BB för jag måste ha lyfthjälp och Micke kunde inte följa med idag för han hade en massa jobb att göra. Jag köpte en sån där babysitter om vi testade ikväll och den verkade hon tycka om. Mira köpte även en Världens bästa pappa mugg till Micke, den muggen ska han ha på jobbet så han påminns om det varje dag.

Mira är så himla snäll. Hon är aldrig ledsen på nätterna och hon gråter bara när vi byter blöja och klär av henne. Tjejerna på BB sa att vi ska vara tacksam över att vi har fått ett sånt snällt barn men istället oroar det mig lite ibland. Så typiskt, skullehon skrika hela tiden så skulle man ju ha varit orolig över det också:)

Jag fick ju träffa Helene och Fredriks guldklimp Ossian idag också, dom är ju inlagd på BB så när vi liks var där så hälsade jag på dom. Det var en pigg och lycklig familj som visade upp en stor och härlig liten pojke. Mira såg så liten ut bredvid honom och då är hon 9 dagar äldre ä honom också. 

(Helene, jag tog mig friheten att lägga ut en bild på snyggingen. Vill du att jag tar bort den så gör jag det.) 

Det är så skönt att vi äntligen börjar landa lite och har kommit in i en rutin här hemma. Det är så underbart att få vara hemma med henne och ta dagarna som dom kommer, lätt det bästa jobbet någonsin. Nu ska jag börja bjuda hem lite folk så dom får träffa lillan, jag förstår att en del kanske är lite små sur över att dom inte har fått kommit än men jag har lagt all fokus på henne och att hon ska öka i vikt så det har likom inte funnits ork eller vilja att träffa folk då. Hoppas att ni förstår för jag vill jätte gärna att ni ska komma nu när vi har landat riktigt här hemma. Nu när jag har en riktig mobil så ska jag ringa upp er och bjuda hem er, jag lovar :).

Nu ska jag väcka min älskade dotter och ge henne lite mat.Det gäller att ställa klockan på nätterna så vi inte sover över måltiderna för både hon och jag är tjuvsovare.

Trevlig helg

Pok M

Mira hade idag gått upp 1,2 hg sedan igår!

Äntligen kanske det vänder.. Mitt älskade hjärta

Hej igen mina fina!

Sitter just nu i soffan och har precis ätit en jätte god middag som älsklingen har gjort. Mira ligger bredvid mig på en kudde och tittar med stora ögon på tvn. Jag tycker att hon har börjat att följa med blicken men det kanske bara är inbillning då det är lite väl tidigt för det. Vi var ju på BVC idag för att väga henne och hon vägde precis samma som igår..Suck!!!!!!Jag fick ett nytt matshema att följa och vi ska mata henne varannan timme nu istället för var tredje.

Jag blir faktiskt lite irreterad. Vi har kanske pratat med 10 stycken olika bm och ALLA ger oss olika råd om hur vi ska göra. I dag kände jag mig faktiskt lite kränkt, jag menar dom måste ju någonstans lita på att jag verkligen försöker göra alla för Mira och hennes välmående. Jag kan inte det här, det är vårat första barn så jag förlitar mig ju på människor som ska kunna det, på samma sätt som dom föriltar sig på andra yrkesgrupper, .

Vi berättade att vi matade henne med sked och det var tydligen ett Big NoNO för vi skulle ha flaska eller kopp. Jag sa att dom på BB har sagt att vi ska mata henne med sked då hon inte ska förstöra sina sugreflexer som hon använder närmhon suger på bröstet., dessutom får hon i sig för mycket luft och får ont i magen av flaskan. Sedan stämde det inte alls med hur mycket ersättning hon ska få, på BB sa dom något helt annat så vem ska man lita på?Det är liksom för många kockar känner jag.

I morgon ska vi in på BB igen för vägning och då hoppas jag att hon har gått upp. Så mycket mat som hon har fått nu så borde hon ha gjort det annars är det något som är fel.. Sara ska följa med mig på BB imorgon för jag behöver lyfthjälp så kan Micke passa på att jobba lite.

Pappa var här nu på eftermiddagen och hälsade på. Mira fick ligga hos morfar och hon var så nöjd, morfar fick också hjälpa till och mata lite ur våran nya kopp som vi fick hos bvc.

I går tog jag bort tejpen från såret på magen. Trodde inte att det skulle vara så långt som det var men det har läkt fint. Kanske ser lite läskigt ut nu då jag är väldigt irreterad runt om där tejpen har suttit.

Jag förstår att det kanske är tråkigt att bara läsa om Mira men just nu använder jag denna blogg att uppdatera er som vill veta hur det går så vi slipper berätta det för alla. Min mobil är ju väck men ikväl har jag fixat det så nu är jag back on track igen..Yeaay! 

I morgon ska jag också få träffa Helene och Ossian som är inlagd på BB!Ska bli så himla kul att få se honom och surra lite med Helene. Det lät som att hon inte hade en bra erfarenhet av sitt kejsansnitt, tyvärr:(. Jag hade faktiskt en väldigt bra förlossning, jag trodde att det skulle vara så himla mycket värre under operationen. Jag hade ett väldigt bra stöd av Micke så jag tror att det  var det som gjorde mig lugn och trygg. Efter operationen, speciellt två dagar efter så var det väldigt jobbigt. Jag var så himla orörlig och jag hade väldigt ont. Jag kunde inte ta mig upp ur sängen, att bära Mira var det inte ens på tal om. Micke fick hålla henne då vi skulle ge henne mat för jag kunde inte ha henne liggande mot mig för det gjorde för ont. I dag och igår känns allt mycket bättre. Jag är rörlig och har inte ont längre, jag blöder nästan ingenting heller. Har haft sparsamma blödnigar vilket känns konstigt då jag hade förväntat mig störtblödningar.

Jag uppdaterar er efter BB besöket imorgon. Nu ska vågjäveln få på truten!!!

TREVLIG HELG NU!!

Hej mina fina!

Igår var bm här och gjorde hembesök och hon vägde snuffsan. Hon vägde igår 3012g vilket är mindre än vad hon någonsin har vägt. Vi ska nu in och väga henne igen 13:30 och jag hoppas att hon inte har gått ner mer för då kanske vi blir inlagd igen. Varför går hon inte upp i vikt??   

Som pricken över i:et så har vi haft strömavbrott från 2230 tiden igår kväll till typ nu. Vi hade nästan 12 grader inne när vi klev upp i morse. Hur lätt tror ni att det är att sköta en bebis utan el?Men nu är elen tillbaka och vi kan återgå till vårat normala liv.

Måste göra mig i ordning nu och ge Mira lite ersättning.

Håll alla tummar för oss nu!

Efter 16 månader på vift kom idag Zlatan hem igen. Har ni någonsin hört nått liknande?

Helt jävla fantastiskt !!

Vi har saknat dig Zatten katten   

Jag och Micke klev upp vid fem tiden på morgonen den 16 Oktober. Jag hade sovit kanske en timme så var väldigt trött men samtidigt pigg, en konstig känsla av adrenalin och stress. N'är jag tittade ut genom fönstret så ser jag att det har snöat, Grattis tänkte jag.. Vi som har sommardäck på bilen. Vi gjorde oss klara och åkte in på sjukhuset och klockan 06:30 var vi inne på förlossningen.

En jätte gullig undersköterska möte upp oss vid dörren och visade oss vårat rum. Det var ett stort och fräscht rum, jag kommer ihåg att jag blev så positivt överaskad av att rummet var så himla fint. Jag fick mina operationskläder och sedan var det dax för att duscha och tvåla in mig med den där operationstvålen. När jag var klar och hade mina otroligt sexiga kläder på mig så la jag mig i sängen och väntade på att barnmorskan skulle komma. Det var då jag började bli lite nervös, Micke satt på en stol bredvid mig vid sängen och knappade på sin iphone och jag kunde se på honom att han var lite stressad.

Efter en tid så kom min barnmorska och med sig hade hon en elev. Jätte trevliga tjejer så det kändes bra, hade varit lite jobbigt att be om en ny barnmorska vilket jag hade gjort om jag inte trivdes med henne. Dom satt en kateter på mig och berättade att vi skulle  vara nere på operation klockan åtta. Vi som trodde att vi skulle få vänta hela förmiddagen så det var skönt att vi skulle få slippa det.

Dom rullade ner mig på operation och Micke fick sina sterila kläder. I operationssalen var det ett helt gäng med människor, tror vi sammanlagt var 13 stycken i rummet om man räknar med alla. Jag fick sätta mig på sängen så narkosläkaren kunde lägga bedövningen. Just bedövningen var jag lite små nervös över för många har sagt att den gjorde jätte ont men jag tyckte inte alls att den var så farlig. Det stack till så klart men inte mycket värre än ett blodprov faktiskt. Precis när han la bedövningen så fick jag som stötar i benen vilket var lite otäckt men det var för att han kom åt någon nerv i ryggen. Jag fick lägga ner mig på engång sedan för jag kände hur min styrka och känsel i benen började avta. Sköterskorna började klä in mig i gröna dukar och sedan satt dom upp som en vägg över mitt bröst så jag inte kunde se när dom väl ska börja att operera. Narkosläkaren fråga hela tiden - "Känner du det här?Eller det här?" Han nypte mig med en tång tydligen och det var en skum känsla för jag kände precis allting men jag kände ingen som helst smärta.

Nu börjar vi sa kirurgen och jag tänkte bara att nu håller jag andan och tänker på något helt annat. Micke satt bredvid mig hela tiden och försökte små prata med mig men jag svarade honom inte. Istället blundade jag och tänkte "När börjar det otäcka"?. Jag kände hur dom ryckte och slet i magen men det var inte otäckt alls, mer en märklig känsla. Det var liksom inte alls som jag hade förväntat mig att det skulle vara. Till slut hör vi ett skrik, sedan som fnys och fräs..

"Nu är hon ute" hörde jag någon säga. Någon höll fram en skrikande Mira och jag kände mig hela omtumlad, hon var så blå så jag var jätte rödd över att något var fel. Barnmorskan tog med sig Micke till ett rum bredvid för en snabbkontroll och han fick klippa navelsträngen sedan kom dom tillbaka in till mig igen. Micke höll henne i en grön filt, hon var så tyst så jag frågade Micke flera gånger -"Andas hon?".

Det var en sån konstig känsla och jag kan säga med lite dåligt samvete att jag inte kände någonting just där liggande på operationsbordet. Jag hade förväntat mig en känslomässig storm men jag var som mentalt förlamad och jag skämdes lite över att jag inte kunde få den reaktionen som förväntades av mig. Känslorna var som blockerade..

När jag väl fick henne på bröstet så började min hjärna att vakna till liv men det kändes fortfarande så overkligt, som om det inte var på riktigt. Vi blev förda tillbaka till förlossningen igen och där fick vi tre vara ensamma en stund för att komma ner lite i varv. Jag började då ta in lite att det faktiskt var denna lilla tjej som har legat i min mage i 9 månader, vilken känsla. När man börjar komma till sans och faktiskt inser att detta är vår lilla dotter så kunde man inte riktigt grepa känslan.

Jag älskar henne så obeskrivligt mycket. Mitt allt, mitt lilla hjärta.

Måste tyvärr avsluta här eftersom hon kräver lite mat mem vi hörs senare istället.

Hej Hej!

Gud vad skönt det är att vara hemma, man uppskattar det så himla mycket nu när man har varit på BB. Statusen med Mira är bättre, jag ammar och sedan ger jag henne ersättning. För det mesta så ratar hon ersättningen vilket är bra för det tyder ju på att hon får i sig tillräckligt av mig. Imorgon kommer en tjej från bvc hit och ska väga henne så jag hoppas att  hon har gått upp då. Igår hade hon gått upp 1 hg så det går ju åt rätt håll i allafall.

Igår kväll var hon jätte ledsen för första gången, ingenting var bra.. Tror det berodde på att hon har blivet matad från flaskan och då fått i sig luft och med det fått lite kolik. I dag är det mycket bättre med man märker att hon fortfarande har lite ont i lill magen :/

Hej mina fina!

Förlåt för usel uppdatering men det har varit lite mycket, Mira har inte gått upp i vikt som hon ska och idag blev vi inlagd på BB för att kolla vad det var som var fel.

Hon vägde 3518 gram när hon föddes men imorse när vi vägde henne så vägde hon bara 3015. Hon har alltså gått ner 0,5kg vilket är mycket , det är ju nästan 15% av hennes kroppsvikt. På BB fick vi mata henne i intervaler och varva med ersättning och bröstmjölk och till slut fick jag bra snurr på amningen, Barnmorskan trodde att det var så att min mjölk inte har kommit igång riktigt vilket kan hända vid kejsarsnitt. Kroppen hänger inte riktigt med och mjölprocessen blir fördröjd. 

Jag ville verkligen inte sova över på BB så vi fick permis så vi åkte hem för att sova men vi måste komma tillbaka imorgon bitte för vägning igen. Hoppas hon har gått upp i vikt annars blir vi inlagd igen:,(..Håll alla tummar för oss imorgon!

Ursch vad otillräcklig jag kände mig när jag fick veta att hon hade gått ner så mycket i vikt. Mammas lillhjärta..