Fan, Jag har gråtit konstant sedan 17:00 idag. I morgon ska jag jobba.. Jag ser ut som en svullen padda i ansiktet. Jag får skylla på min pollen allergi.

Pratade med mamma en långs stund i kväll, hon var ledsen men ändå sansad. Men Clever är annorlunda, han undrar nog vart hon har tagit vägen. Det var ju hans mamma som har funnits vid hans sida hela hans liv.

Fan vad jag kommer att sakna henne..

Tack för alla fina kommentarer.

Vill jag tillägna Clio,Våran älskade glädjespridare och kloka vän.

När du var två år så fick vi dig, Du var så himla fin. Du kom ifrån England och vi älskade att skryta om hur fin du var och vart du kom ifrån. Du var alltid så himla glad, bara man tittade på dig så sken du upp med dina bambiögon.

Några år senare så fick du din första kull. Där ibland Clever som har följt dig vid din sida hela tiden. Clever var oftast bråkig och tog automatiskt mest med plats, du fanns alltid i bakgrunden, som den lugna hunden du var. På sista tiden var du mammas trogna följeslagare, där hon var var du.

Mamma ringde mig vid tre tiden idag och frågade om jag ville följa med henne till veterinären med Clio för hon har böjat ätit dåligt och kissat mindre men vi bestämde oss för att hon skulle åka ensam, det var ju ingen stor grej. Trodde vi.

17:05 ringde mamma och grät och jag fattade på engång vad jag skulle få för besked. Det finns ingenting att göra, det är lika bra att ta bort henne nu medans hon fortfarande inte har olidligt ont, för den dagen skulle komma..det var det inget tvivel om. Mamma skulle tillbringa den sista tiden med Clio inne på Veterinärhuset i Sundsvall, mamma sa att hon var lugn, som om hon ville säga att allt var bra.

Allt har gått så himla fort. Klockan fyra var hon frisk ( i våra ögon) och nu är hon död. Hon måste ha haft så himla ont även fast vi inte har märkt någonting..

Det gör sjukt ont. Hur kan man nånsin vara beredd?

Jag kommer aldrig att glömma dig..

(Ni får ursäkta hur jag stavar, mascaran har runnit in i ögonen på mig så jag ser ingenting )

(Kan börja med att skriva att det är inte jag som har skrivet i det så kallade "rampljuset". Så ni behöver inte kommentera det)

Hej mina fina!

Igår spelade vi match..Vi möte en lag som vi aldrig har spelar mot förut, dom spelade ju i divisionen över oss föra året. Första halvleken gick och det stog oavgjort, vi peppade varandra och sa att vi måste prata mer med varandra och öppna passningsspelet på sidorna.

När andra halvlek körde igång  så gjorde vi tre snabba mål ca fem minuter in i matchen, jag kunde där med slappna av i mål eftersom jag visste att vi skulle vinna matchen. När det var ca 10 sek kvar så kommer det en forward från andra laget i en jävla fart genom hela våran backlinje, Petra som spelar i mitt lag jagar upp henne och på någon viss får hon tag i bollen och passa den till mig, och vad gör jag?Jo, jag tar upp bollen med händerna. Jag tar alltså upp bollen när en från mitt lag har sjutet den till mig. Jag var så fokuserad på att ta bollen bara så jag glömde helt bort att det var Petra som passade. Såklart fick dom en frispark ca fem meter ifrån mål (liknade mer än straff)och bollen gick så klart in. .

Jag var så himla frustrerad när jag kom hem. Jag har inte släppt in ett jävla mål på fem matcher. Det känns surt att jag praktiskt taget gav bort ett mål, även fast vi vann med 3-1 och leder våran liga med jävligt bra marginaler så var det jag som kände mig som en stor förlorare igår.. 

Jaja,, får ta nya tag på Måndag..

Nu ska jag ta en dusch och mysa lite med hundarna. Dom har varit ensam idag medans jag och Älsklingen har jobbat.

uppdaterar mer senare.

Puss M